Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
skapelser, dessa från jorden bortvända, från sitt eget jag
afdöende. Den katolska kyrkan lät flertalet på vissa villkor
njuta sinnligheten och ändå vinna saligheten. Men
protestantismen kräfde af alla ett personligt förhållande till
kristendomen, i ånger och omvändelse. Och medan inom
katolicismen det naturliga lifvet sålunda lefdes vid sidan
af det kristliga lifvet, måste inom protestantismen allt det
naturliga kristliggöras. Emedan endast fätalet kunnat
förverkliga det högsta lifvet erkände katolska kyrkan
tvenne moraler, en lättare hvilken blef flertalets, en svår
hvilken kräfde allt. Protestantismen nedbröt denna
skiljemur mellan lekman och klerk, mellan profant och
heligt på samma gång den gaf den enskildes samvete och
förnuft pröfningsrätt gent. emot auktoriteten. Sålunda
fördjupades för lekmannen uppfattningen både af tron och
af lifvet. Men på samma gång blef hans samvete mera
oroadt, hans ansvar stegradt. Och snart orkade man ej
med sin frihet utan skyndade att lägga de mänskliga
lifs-områdena under ett nytt, i många fall hårdare, tryck än
katolska kyrkan öfvat. Protestantismen, hvars väsen är
halfhet, uppsatte nya auktoriteter för spörsmålen om
profant och heligt, gjorde nya dogmer till nya gränser
för samvetets och förnuftets pröfningsrätt. All dess
halfhet hindrar dock icke, att femtonhundratalets »otro»,
innerst ägde den lifsprincip, från hvilken nutidens »otro»
stammar: häfdandet af det mänskliga jaget gent emot
det kristna själfutplånelseidealet. I samma mån den osköne
Luther, med sin grofva glädje i Wein, Weil und Gesang,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
