Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJALFHAFDÉLSE OCH SJALFOFFRANDÉ. 187
är aflägsen från det Kristusideal, som i liljeklarhet strålar
hos en Franciscus af Assisi — denna kristendomens
skönaste personlighet — i samma mån är dock Luther
mänskligheten och sanningen närmare.
Genom protestantismen inleddes emellertid det
håll-ningslösa gående på ackord med kristendomens idealer,
hvilket visat sina verkningar på familjens, statens,
konstens, litteraturens och vetenskapens områden, dem man
till hälften velat hafva mänskligt frigjorda, till hälften
»helgade» af kristendomen. I intet fall har halfheten
blifvit så uppenbar, som inom det ekonomiska lifvet.
Medan i vår tid de genom sin personliga själflöshet
psykologiskt förberedda, katolska prästerna insett att
industrialismens, storproduktionens, kapitalismens verkningar
äro de mest skriande motsatser till Jesu lära, och
arbetarfrågan därför förts fram som en kristendomens lifssak
af en Manning, en Lavigerie, en Leo XIII, så äro de
protestantiska samhällsbevararna ifriga att hålla
kommunisten Jesus utanför det hela, antagligen medvetna
att en enda droppe af hans andes vin i de gamla flaskorna
skulle spränga dem!
Trots teologernas, trots de namnkristnes, trots de
kompromissandes otaliga inkonsekvenser, har emellertid
protestantismens personlighetsprincip, det egna samvetets
suveräna pröfningsrätt på trons och sedlighetens område,
fortsatt att verka. Den har bidragit att skapa hela vårt,
politiskt som religiöst, demokratiska århundrade. Dess
innersta tendens har en tänkare träffande betecknat som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
