Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
panteistisk, såsom sträfvan att nedbryta först gränserna
människorna emellan, sedan gränserna mellan naturen och
människan, slutligen gränserna mellan människan och
Gud. Och denna tron på människans och naturens enhet,
på lagbundenheten i allt som sker — denna tro är
mo-nismen.
Detta århundrades sociala och religiösa,
vetenskapliga och litterära rörelser blifva fullt fattliga genom denna
ena synpunkt.
Nutidens »otro» innebär denna nya enhetliga
lifsåskådning, hvilken skall framgå ur vårt århundrades
renässans, humanism och protestantism.
En af den senares faser har just varit teorien om
idealmänniskan. Denna teori har haft sin historiska
uppgift, som en af förberedelserna till nyssnämnda enhetliga
uppfattning af tillvaron. Men efter som monismen
for-kastar all dualism och fattar tillvaron som ett organiskt
helt, där således ingen egenskap, kraft och drift kan tänkas
umbärlig för det hela eller i grunden ond — så utesluter
den begreppet synd i kristlig mening. Den måste då äfven
utesluta behofvet af frälsning, liksom af vare sig en guds
eller en idealmänniskas uppenbarelse för att utföra denna
frälsning.
Det är — som jag i början framföll — omkring den
idealmänskliga uppfattningen af Jesu betydelse för
mänskligheten, som kristendomens sista kamp för tillvaron
utkämpas. Detta sker nu med lika dåliga vapen som dem
hvilka Lessing sökte vrida ur handen på sin tids förnufts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
