Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
INDIVIDUALITET.
gammal som den första ömhetskänslan på jorden och
samverkan mellan altruism och egoism har varit och förblir
individens som släktets lifsvillkor.
Äldre tiders ensidighet äger sin lockande storhet.
Jämförd med nutidsmänniskan, som ännu osäkert famlar
mellan själfförsakelse och själfhäfdelse, är det visst, att
medeltidens helgon — framför allt som inmuradt —
och hednatidens kämpe — framför allt på vikingafärd —
hvardera var en mera hel personlighet. Men hvardera
var också endast en half människa. Och uppgiften är
icke att framkalla någon af de nu så sällsynta
ensidig-heterna. Utan uppgiften är, som jag sökt visa, att
bekämpa de nu så vanliga halfheterna, därigenom att
människorna genomträngas af det ideal, harmoniens, hvilket
kan rädda dem från karakterslösheten utan att därför föra
dem in i någondera ensidigheten, och slutligen lära dem
att förena skönhet med styrka, jämvikt med rörelse,
öfverflöd med måtta.
Men lika visst som man i lifvet måste gå denna
medelväg, nödgas man i sin lifsåskådning träffa ett val
mellan de båda åskådningar, hvilka stå diametralt emot
hvarandra och hvilka aldrig, som fallet är med altruismen
och egoismen, kunna nå en slutlig försoning. Har
människan endast en väg till kunskapen, sin egen, eller har
därjämte för henne öppnats en annan väg: den under
en viss form, i en viss tid gifna uppenbarelsen? Är det
inom eller öfver sig själf människan har att söka den
högsta sanningen? Är det lifsbejakelsen eller lifsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
