Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS INDI Vf DUALISM.
205
Genom att skildra människor som låta de små lagarna
i sin natur lägga sig i vägen för de stora, har Ibsen
fördjupat personlighetsproblemet. Hvilka äro de stora
lagarna? Huru skall individen kunna fritt följa sin egenart
och på samma gång nå en rik harmoni ? Huru skall han
kunna behålla impulsernas energi och dock varda måttfullt
skön ? Huru skall han kunna behärska egoismen och
dock bevara styrkan? Hur skall samvetet kunna förfinas
och dock förblifva friskt? Skall människan någonsin
kunna på en gång tygla den svarta och den hvita
springa-ren, hvilka nu draga henne åt hvar sitt håll?
Det är alla dessa frågor hvilka lefvat uti Ibsens
lifsskildringar — ja, gifvit dem deras egentliga lif.
Kristendomens eller antikens lösning af problemet — att
spänna från endera springaren — denna kunde Ibsen icke
godkänna. I valet mellan att utjämna personligheten eller
att låta den behålla sina fel, sina skarpa kanter, siüa
råa egendomligheter tvekar Ibsen icke. För honom
betyder ej — som för en skolrektor — personlighetens
utveckling frambringandet af akademiskt bildade
normalmänniskor och nyttiga medborgare i goda maktställningar.
Men han vill lika litet främja den brutala egoismens
som den banala altruismens opersonlighet.
Hvad han vill, har han själf sagt med all önsklig
klarhet i ett af sina djupaste verk, det, där mystikern Maximos
siar om de tre rikena: det första, som grundlades på
kunskapens träd, det andra, som grundlades på korsets
träd, och det tredje, den stora hemlighetens rike, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
