Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET.
49
besjälat. Den gula salongen var, liksom jaktslottet i dess
helhet, oförändrad. De tunga, mörkgula sidendraperierna
täckte ännu fönsterposterna och löpte öfver en stor del
af det minnesrika rummets väggar. De glödde nu i
aftonsolens sken, som äfven gaf en djupare färg åt de
skärgula rosorna i kopparskålen på bordet och åt parkens
gyllenröda eller rostgula löfmassor.
Rikards, målarens, ögon drucko alla dessa nyanser
af gult, medan han lyfte sitt slipade glas mot solflödet,
så att vinet glänste likt en stor, lätt däfven topas och
utbrast:
— När jag en gång målar min Glädje... då skall
hon stå på en äng, som myllrar af gula narcisser;
morgonljuset ger guldvarma toner åt hennes starka, hvita lemmar;
hennes panna är modig, men hennes blickar blyga och
hennes ögon — de äro solfyllda, mildt klara,
genomskinligt djupa som detta vin ...
— Hvarför just narcisser? — frågade Hugo,
frånvarande i en blå drufklase.
— Ty det var narcissen — den nya, underbara
blomman, åt hvars doft himmel, jord och salta vågor
fröjdades — som Hades lät framspringa i tusental på
fältet, där Persefone samlade blomster. Och det var mot
den, hon sträckte sig, när marken remnade och
underjordens mörke härskare drog jordens glädje ned i
skuggornas rike...
— Symbolen har innehåll. Men hvem tror du
minnes skildringen? ...
4. — Key. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
