Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
redan nu om monismen i vår tid kan säga, det är att
den med mer vetenskaplig myndighet än någonsin häfdar
sin sats: att naturen är inom som utom oss, att anden
och materien endast äro den osynliga och synliga sidan
af samma verklighet. Hvad denna i och för sig är —
på detta tro den nyare monismens anhängare att de icke
kunna erhålla något svar. För dem är det, åtminstone
tillsvidare, nog att tingen äro och att de själfva veta sig
vara delar af det stora vardandet. De anse att pä alla de
spörsmål, dem vi för vårt jordelif behöfva fä besvarade,
finnas svaren i vårt eget väsen, ett väsen mycket rikare
än vi ännu veta. Om denna rikedom äga vi antydningar
i vissa fysiskt-psykiska företeelser, hvilkas lagar man ännu
ej funnit, men dem monismen anser möjliga att finna,
lagar, hvilka skola utgöra nya uttryck för sambandet mellan
vår fysiskt-psykiska varelses alla förnimmelser. Ehuru
den nya monismen sålunda inlägger ett nytt begrepp i
uttrycken kropp och själ, fortfar den att använda de
oumbärliga beteckningarna för den erfarenheten, att
människans enhetliga tillvaro ter sig på tvenne sätt. Och det är
i denna mening som uttrycken äfven i det följande brukas.
Den tanklöst iakttagande människan, säger en tysk
tänkare,*) uppfattar lifvet blott som sinnesförnimmelser,
*) R. Steiner: Phüosophie dov Freiheit hvarur den närmast
följande tankegången är hämtad, ehuru här återgifven i mycket
fri och sammanträngd form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
