Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
119
hvilka gifva lust och olust. Den tänkande binder samman
förnimmelser och begrepp. Den andliga verksamhet, som
består i att urskilja, ordna och underordna iakttagelser
och erfarenheter, att göra slutsatser och bilda begrepp
och idéer är intelligensens sak. Intelligensens föremål
är det iakttagna, icke den iakttagande personligheten själf.
Själen åter — och själen är känslan, viljan, fantasien —
bearbetar de begrepp, dem intelligensen danar, till ett
personligt innehåll, och den finner själf, genom intuition,
nya ideer. Den iakttagande intelligensen och den
intuitiva själen äro de båda medel genom hvilka vi intränga
i tillvarons djup. Intelligensens område är det
allmängiltiga, det objektiva; själens det individuella, det
subjektiva. Det är genom känsla, vilja och fantasi, som vi
komma i personliga förhållanden till tingen. Ju mer en
människa är endast intelligens, dess mer har hon nog af
endast förnimmelser, iakttagelser och begrepp. Ju mer
själ hon har, dess mer förbinder hon allt detta med sitt
individuella jag. Känslan håller oss inom vårt väsens
gränser och tanken åter gör oss till en del af det hela.
Begreppen, i den mån de äro riktiga, kunna bli allas
egendom; vårt sätt att känna är vår enskilda egendom,
vår egenart. Ju mer vi fördjupa oss i det allmänna
världsförloppet, ju lättare förlora vi en bestämd
individualitet. Därför är filosofen eller vetenskapsmannen, med
sitt system, ofta en fattig och ointressant personlighet.
Men, å andra sidan, finnes det en lika stor fara i att
ensidigt tränga ned i vår egen själ, vårt eget sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
