Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vara till, ty då förlora vi lätt sambandet med det hela.
Problemet blir således — när man vill förstora
personligheten — allra först att våra tankar skola genomträngas af
känslans värme, att våra känslor skola nå till tankens
klarhet.
Om man på vår tid tillämpar dessa den tyska
tänkarens definitioner, så finner man att vi, från ett
känslo-fattigt tankelif, ett positivt och analyserande skede, nu
kommit in i dess motsats, ett ofta tanketomt känslolif, en
grund mystik. Dessa båda svängningar följa hvarandra
ofelbart och det torde dröja länge, innan man nått så
långt såväl i själiskt djup som i medveten klarhet, att
man från hvardera hållet möter hvarandra. Först då
skola människorna — nu ytterligheternas slafvar — från
harmoniens höjd kunna se ned på dessa sina forna herrar.
I den nuvarande ensidighetens värld är det knappt
någon strid, man med ett djupare deltagande följer, än
den mellan de båda, ännu jämnstarka bältespännarna,
reflexionen och intuitionen, hvilka ömsevis tvinga hvarandra
ned på knä.
Nu i århundradets kvällning — kvällningen stämmer
ju lättast till mystik — har intuitionen åter fått
öfver-taget. Och därunder har det problem, som alltid hänger
samman med ett intuitionens genombrott, ånyo sysselsatt
sinnena, nämligen frågan: om själen kan förstoras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
