Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
filosofi, sätter Vauvenargues lifvets värde i vågstycket, i
stordådet. Och i stället för den lidelsefria lättfärdigheten,
den skeptiska kylan förkunnar han lidelsens, hänförelsens,
lifsmodets suveränitet. Mot sextonhundratalets mörka
lifssyn, den där syndmedvetandets, frälsningens och
helgelsens problem upptog djupa själar, sätter han sin sköna,
hedniska tro på människonaturen och dess oändliga
tillgångar.
Men entusiasten är äfven en filosof, och som S:t
Beuve yttrar, Vauvenargues visar sig vara en äkta filosof,
emedan det är själfva grundprinciperna han undersöker
och emedan hans sträfvan är att icke stanna vid analysen,
som La Rochefoucault! eller La Bruyères, utan att nä fram
till syntesen, finna en helhetssyn på tillvaron.
Vauvenargues uppfattning af människan — som han
hvarken tror vara af naturen dygdig eller fallen — är
icke blott djupare än hans tids, men den går i en alldeles
annan riktning. Hans tänkande är i fullaste mening fritt,
utan förutsättningar i någon religiös eller filosofisk doktrin.
Han hade aldrig läst en rad af Spinoza — öfverhufvud
hade han läst lika litet som han tänkt mycket — och
dock är det genom alldeles samma skarpsinniga bevisning,
som den med hvilken Spinoza ådagalägger viljans ofrihet,
Vauvenargues kommer till samma slutsats. »Vi tro oss fria,»
säger han, »emedan vi ej känna de motiv, som drifva oss
att handla. Men vår vilja är endast visaren på urtaflan,
som anger timmarna och sätter slagverket i rörelse . . .
Öfver våra handlingar kunna vi icke vara herrar, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
