Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
rare, ty under ett par års långsamma dödskamp, bar han
med stolt och tystlåten själfständighet fattigdomens och
sjukdomens alla lidanden och framför allt dödstankens
svåraste bitterhet: den att lämna det lifsverk, som han
just börjat och som redan lofvat honom den ära, han
fann »skönare än morgonljusets första sken».
Hans vänner bevittnade icke ett ögonblick af svaghet
och Voltaire kunde med sanning säga: »denna död var
en hjältes!»
För mig står Vauvenargues’ själiska bild, som den af
Klinger danade ynglingagestalt hvilken, naken ute på
-marken under ovädersskyar, höjer sina unga segervana
armar, sina unga segervissa ögon mot himlen, medan han
mot alla väldiga och förödande makter utom sig, ställer
hela sitt eget väsens inre makt under utropet:
Und doch!
Vauvenargues lefde hela sitt lif i samma lifskärlekens
stridsrus och segerjubel. Trots allt hade han lyckats
vara till med en sådan intensitet, att han med sanning
kunde säga att han »ej velat byta sina lidanden mot
alla en svag människas framgångar...»
Den, som till denna potens förstorat sin själ, är en
evig varelse, antingen han lefvat kort eller länge. Och
-det var sin egen själs höjd, som Vauvenargues måste lägga
till sin tankes, för att redan i förra århundradets midt
kunna nå upp till den idé, hvilken hans samtid då ännu
ej anade och vår tid ännu ej fattat, idén om människans
själfhärlighet. Denna idé hade redan hos Vauvenargues
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
