Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
141
citerad, är han hos oss knappt känd till namnet. Och
dock är han just nu i hög grad aktuell. Ej blott som en
af de många prae-Nietzschianer, hvilka i ett eller annat
afseende sändt sina tankar åt det håll, där Nietzsches
kungsväg sedan gick fram. Amiel är dessutom en af
de mest typiska representanterna för den tärande
själf-analys, som kännetecknar många af nutidens själfulla
individer och som är den tragiska faran af själens evolution.
En demokratisk svallvåg hade lyft den unge Amiel till
professorsplatsen. Men därigenom skildes han också från
den andligt mer aristokratiska sfär, för hvilken hans
skaplynne bestämt honom. Han blef sålunda isolerad inom
det samhälle han tillhörde och led dessutom af en aldrig
stillad hemlängtan till sitt »valda fosterland»: det
utsöktas rike.
Med samma öfvertygelse som Nietzsche, ehuru ej
med samma geniets öfvertygande makt, angriper Amiel
jämlikhetens enformighet.
Han framhåller att det ypperliga blifvit offradt för
att undvika det dåliga; att allt visserligen blir mindre
rått, men också mer vulgärt... »Liksom dalbotten höjes
genom bergens denudation, höjas medelmåttorna på de
storas bekostnad; allt ligger som en jämn högslätt, tingen
bli större, själarna bli ringare. En politik liksom en
religion bevisar sin halt genom den människotyp den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
