Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
danar; demokratiens tendens år tills vidare att sänka
människotypen ... Egalitarismen hade rätt, så länge den
vände sig emot de konventionella olikheterna, de
godtyckliga privilegierna... Nu vänder den sig mot
överlägsenheten i förtjänst, i förmåga och blir sålunda en ny
orättfärdighet, ty olikheten är evigt lika verklig, lika
rättvis som likheten och ju mer utvecklad man är, ju
fler olikheter ser man ... Men demokratien ser icke
olikheterna och därför försvinner under dess välde den
estetiska friheten, det utvalda, det nyanserade, urbaniteten,
atticismen, allt som kännetecknar en aristokratisk kultur ...
Redan Montesquieu visste: att ju fler vise man
sammanför, dess mindre visdom fär man; radikalismen antar att ju
fler okunniga, tanklösa och lidelsefulla människor man
sammanför, dess mer vishet skall man erhålla... Därför
komma de största frågor att bli afgjorda af de minst
förmående, tack vare den abstrakta jämlikhetsprincipen, som
fritager den okunnige från att lära något, den enfaldige
från att bedöma sig själf, den outvecklade från att
utveckla sig.. . Men då kommer också jämlikhetsprincipen
att brista under tyngden af sin egen absurditet, den
nämligen att ej inse de andliga värdenas olikhet, den
individuella utvecklingens värde .. .
Pressen, säger Amiel, och alla andra
vulgarisations-medel, förleda nu flertalet att endast bruka ordens
pappersmynt; fåtalet har vidrört det guld, papperet
representerar! De, som lefva på alla dessa tecken af tecken,
blifva ständigt flera ; de af realiteter lefvande individerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
