Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
själens evolution.
hans ideal af kärleken var det högsta, Orsaken ligger
dock djupare och han anar den själf, när han säger att
»filosofen känner mer intresse för kärlekens fenomen än
för dess mål... han betraktar kärleken som ett skådespel
och den förblir också för honom endast skådespel»... Amiel
vet att det ej är reflexion utan inspiration som vinner
kvinnan ... »att hon vill bli älskad utan skäl, utan hvarför ...
endast emedan hon är den hon är... Hon känner
analysen som ett förringande af sin personlighet... Och denna
kvinnans instinkt är riktig, ty kan man besvara ett
»hvarför?» då är den erotiska förtrollningen bruten, och är
mysteriet borta, är makten det äfven... Blott genom att
stå höjd öfver analysen bevarar kärleken det oändliga,
öfvernaturliga, underbara... Mannen bedrar sig städse
rörande kvinnan, emedan han glömmer: att han och hon
ej tala samma språk, att orden ej för dem äga samma
valör, allra minst i fråga om känslor... Kvinnan synes
mannen som en sfinx, emedan hon är sig själf en gåta,
emedan hon är mysteriet, det undvikande, irrationella,
obestämbara, ologiska, motsägelsen ... För henne är kärleken
den högsta auktoriteten, är synonym med förnuftet och
själfva kriteriet på förträfflighet... Hennes ideal är alltid
och allenast kärlekens fullkomnande...»
Man behöfver icke vara psykolog för att här mellan
raderna läsa hvarför ingen kvinna helt vann Amiel och
hvarför han aldrig helt vann någon kvinna: emedan hans •
natur var ur stånd till den hängifvenheten s storhet och
styrka, den känslans varmblodiga inspiration, som ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
