Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer. 163
medvetande om de stora, kosmiska lagar, hvilka satte hela
den kring honom myllrande människomassan i rörelse.
Och hans naturkänsla var ej blott, i känslan af
världsalltets lagbundna sammanhang, fullt modern, den var det än
mer genom hans klara medvetande att naturen är fullkomligt
likgiltig för människan, att den, som han uttrycker det,
är i högsta grad »antihuman» och att människan därför
af naturen endast kan erhålla hvad hon själf medför.
Det var ej blott naturens skönhet, utan äfven den
mänskliga skönheten, som hos honom närde hans stora
längtan, vare sig denna skönhet mötte honom i
verkligheten eller i renässansens taflor och i antikens skulpturer.
Ett brottstycke af en marmorstaty kunde komma honom
att tråna efter ett intensivare, mäktigare själslif »med
samma törst som hafssanden törstar efter de salta
vågorna».
Men det var icke blott ett starkare själslif han åtrådde,
utan äfven förmågan att fullare njuta och lefva. Han
ville hos sig utveckla starkare fysiska organ, en uthälligare,
fullkomligare kropp, mer förfinade sinnliga
uttrycksmedel, hvarigenom tillvaron skulle varda mer plastisk för
hans impulser. Ty han var djupt genomträngd af
mo-nismens tanke: att själ och kropp äro ett och att de
tillsamman växa eller aftaga. Men då han själf af naturen
var svag, ödelade han sig i stället genom sin våldsamma
ifver att stegra sin fysiska och psykiska tillvaro. Liksom
hans »själ aldrig tänkt en tanke, hvilken tillfredsställt
hans själ», kunde hans behof af utelif aldrig mättas, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
