Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 själens evolution.
att, när han en gång gjort sin far mycket emot, gaf denne
honom en sak, som Julianus länge önskat. Både genom
födelse och uppfostran har han fått något af jaktslottets
drömda animal cæleste, fått det där i himmelsk mennig
lätta sinnet, som är den fulla harmonien mellan väsen
och vilja. Han är det sällsamma: en fullt enhetlig
människa. En dubbelrörelse, en splittring i själen är för
honom ett okändt begrepp. Han har alltid vetat hvad
han velat, alltid velat hvad han varit. Han har andra
värden, en annan vakenhet än andra människor; en
annan dvala, ett annat dunkel och en annan klarhet. Han
brukar tiden annorlunda och slösar den annorlunda. Men
där kommer han själf! Var parken vacker i afton,
Julianus ?
Julianus släckte ljusen och gick till en af de höga
fönstren, som han öppnade. — Se — sade han.
Sjön låg gråblank i månljuset och speglade vid
stranden ekarnas och lindarnas mörka, höstnakna grenar. En
hvit måne gled öfver himlen och splittrade gång efter
annan med sin silfverdiskos molnen, hvilka trängde sig
mot dess skifva och ofta dämpade dess glans. Hvar gång
månen trängde sig igenom skyarna, som den gaf
alabasterns halfgenomskinlighet, strömmade dess sken i
pärl-hvita floder in i rummet och släckte de sista, glödröda
strimmorna från kaminen. Genom fönstret inträngde den
mildt fuktiga luften, mättad af den blandade doften från
vissnande blad och våt jord. Hugo andades in den djupt,
stängde sedan fönstret och, när alla åter sutto vid spiseln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
