Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
nuvarande vanorna inom kritiken och fordringarna på
kritikern blir granskningens egentliga verkan att försämra
kritikerns själ, konstnärens själ, allmänhetens själ — hvilket
jag ber att få betona på denna åt själen helgade afton!
— Min farfars maning — sade Julianus — till
människan i hennes beröring med människan: tvätta din själs
händer hvita — den borde äfven höra till granskarens
estetiska vanor, när han rör vid en annan personlighet!
— Ja — svarade Rikard — detta borde vara
kriti-tikerns instinktiva renlighetskänsla! Men huru skall man
kunna begära den af honom, då han på den där
kulturfarliga makulaturen, som kallas tidningar, får sig tillmätt
vissa decimeter, dem han bör fylla, icke med ett innehåll,
som han — granskaren — har ett personligt behof att
uttrycka, men med det, som allmänheten och konstnärerna
af tidningen vänta, nämligen omdömen — och helst
omdömen, som behaga både konstnären och allmänheten!
Först när man ändtligen begriper, att också kritiken är
ett själfåndamål, en konst, hvilken arbetar med den andra
konsten till material; att kritikerns uttalande icke har
någon annan uppgift än att så fullt och rikt som möjligt
afspegla hans egen individualitet — en individualitet, hvars
egenart det är att just på detta sätt uttrycka sig — förr
erhålla vi ingen verklig granskningsfrihet, ej heller en
fullt värdig själfansvarighet, en genomförd etisk och
estetisk förfining inom kritikens konst, hvilken nu, mer än
någon annan, förnedras och förvrides af ändamålsbegreppet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
