Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
själens evolution.
Jag lefde, med en intensitet, som gjorde all lek för mig
fattig, i ett fantasiens rike, där jag brukade min
kungamakt att dana alla förhållanden och alla människor sköna
och lyckliga! Jag har som vuxen inför ett barn,
hvilket spontant uppenbarat en hög själs adel, gripits af
en andakt så stor, att jag ofta måste gä bort för att
icke sjunka ned i tillbedjan inför ett sådant väsens
gudomlighet! Och visste jag, att det absolut enda medlet
att bevara denna barnasjäls grundritning i dess
ursprungliga härlighet, vore att döda den människa, som skulle
komma att ödelägga den, då gjorde jag detta tveklöst —
så mycket betyder för mig ett undantagsväsen, ett löfte
om en fullkomligt skön människovarelse I Barnets —
liksom folkets — förnäma själsstorhet verkar som
naturens egen skönhet: äkta, pålitlig, nödvändig, emedan
den ’ väller fram som en naturkraft, utan reflexionens
och kulturens förmedling och stöd. På samma sätt
hänrycka mig den geniala begåfningens, den stora
känslans genombrott. Det har stigit välsignelser till mina
läppar, hvar gång människor visat mig det sköna
skådespelet af sin stora lycka eller af sin äkta godhet.
Välsignelser hafva ljudit i mitt hjärta, då i människors
afgörande ögonblick — sådana, när man handlar, talar,
blickar spontant, när man ej hinner öfverlägga — en själ
uppenbarat sig i ädla linier. Det har varit med dödlig
ångest jag afvaktat, med sorg jag iakttagit motsatsen.
Och allt detta har dock endast gällt människor och öden,
hvilka ej berört mitt eget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
