Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 271
Julianus tystnade och det var efter ett långt
uppehåll han, med ännu lägre stämma, fortsatte:
— Min farfar Andreas var en af de fä människor,
som sörjt sig till döds. Honom, som Rikard Furumo,
hade hans hjärtas blomma med sitt törne sargat och
af hans blod hade dess blad fått sin purpur. Sålunda
blef det för honom sanning att
Döden är rosen ur jordblommans knopp.
Min far var också en af de sällsynta människor, som
kunnat förblöda. Sådana människor äro de enda, jag
helt kan älska. Ärelust, maktlust, skaparlust voro för
dem intet, förhållanden till människor allt. Ju fler
facetter, vi nyare tiders människor utveckla i vår
känslighet, ju fler bli också våra förhållanden till människor.
Redan dessa ytliga beröringar, genom en eller par sidor i
vårt väsen, medföra lidande lika väl som glädje. Och i de få
stora lifsförhållanden, dem man kan orka med — ty den, för
hvilka de bli allt uppslukande orkar ej med många sådana
— där har jag, som min far och farfar, lefvat i en så
hög sfär, att blott mycket få människor ännu ens kunna
ana hvad vi menat med vår själs gåfva åt en själ! Det
har varit ett gifvande, där alla vanliga gränser — dem
klokhet, stolthet, sparsamhet, eftertanke, själfbevarelse
pläga uppdraga äfven mellan förbundna själar — alls
icke kunnat finnas, ej ens tänkas! Detta har icke blott
gällt människor: den natur, den bok, den konst, vi en
gång helt älskat, blir för oss outtömlig och allt, vi mist,
har vridits med våld ur värt, i stelkramp fasthållande, hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
