Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bock, spelade udda och jämnt och blickade med
mordiskt lugn mot staden. Om natten tändes eldar, i varje
bylag stodo grötkockarna och rörde om i väldiga
kopparkittlar, och vaktposter voro utställda vid de
oavbrutet brinnande bålen.
Men småningom började saporogerna få nog av
sysslolösheten och den fortsatta nykterheten, som inte
gottgjordes av några vapenbragder. Koschevojen såg sig
t. o. m. föranlåten att fördubbla brännvinsransonerna,
vilket undantagsvis gick an i fält, när inga viktigare
rörelser förestodo.
De unga, och särskilt Taras Bulbas söner, tyckte
illa om detta tillstånd. Framför allt syntes Andreas
gå och långledas.
»Du är ett brushuvud», sade Taras till honom. »Hav
tålamod, kosack, så blir du hetman![1] Den är ännu
inte någon god krigare, som håller modet uppe bara
när det gäller. Först den är det, som inte heller i
sysslolösheten går och hänger läpp, utan uthärdar allt och
aldrig släpper taget, vad där än må komma.»
Men en eldig yngling och en gammal man förstå
varandra icke; de ha skilda naturer och se med olika ögon
på samma sak. —
Under dessa dagar anlände Bulbas kosackuppbåd,
anfört av Tovkatsch. Jämte honom kommo även två
esauler, en skrivare och övriga befälspersoner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
