Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hon var död eller om hon bara hade tappat all
gemenskap med yttervärlden: så obevekligt stilla satt
hon där med huvudet sjunket mot bröstet och varken
hörde eller såg något vidare.
Från taket av ett annat hus dinglade i en snara en
utdragen, förvriden kropp. Den olycklige hade ej
kunnat bära hungerns kval till slutet, utan hellre velat
påskynda sin ändalykt med ett självmord.
Vid anblicken av dylika hemska vittnesbörd om
hungersnöden kunde Andreas ej låta bli att fråga
tatarkvinnan:
»Ha de verkligen inte haft någonting kvar att
uppehålla livet med? Då människan råkar i en sådan
yttersta nöd, då finns det ingen annan råd än att taga till
allt som man tidigare ratade; man måste livnära sig
med de djur som lagen förbjuder, allting måste då
duga till föda.»
»Allt är uppätet», svarade tatarkvinnan, »vartenda
husdjur. Det finns inte en häst, inte en hund, inte ens en
råtta kvar i hela staden. Hos oss höll man sig aldrig med
några större förråd, allt fördes in från landsbygden.»
»Men hur kan ni ännu tänka på att försvara staden,
fastän ni alla håller på att dö en sådan grym död.»
»Kanske skulle vojvoden redan ha gett sig, men i
går morse sände oss en överste från Budschaki en falk
med ett brev, att vi inte skulle uppge staden. Han
lovade komma till undsättning med sina trupper, han
måste bara invänta en annan fältherre för att förena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
