Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
51
»Inte vidare. Jag är för mycket stadsbarn,
men jag skall göra mitt bästa.»
»Jag ror väl jag, om så skall vara,» inföll
Anders.
Ove hemtade ett par filtar, Linda en sjal och
så tågade de ned till båten.
Det var en riktig liten leksaksbåt, ljusröd och
hvit med Lindas namn i stafven och väl bonad.
»Den är inte vidare bekväm,» sade hon.
»Ja, det vore allt bäst, om Notarien, eller också
fröken, satte sig på sjelfva botten, så gick den
säkrare,» påstod Anders. »Den är allt lite vickig
den här lilla stackarn, men den går som en pil
— och lätt se’n.»
»Gerna för mig.» sade Ove och bredde ut.
sin filt på båtgolfvet, hvarefter ban kastade sig
ned, halft utsträckt på sida och stödde armbågen
mot botten, så att han kunde se öfver den låga
båtkanten.
Linda satt i aktern.
»Nu skall Anders sjunga för oss, du kan så
bra,» sade hon.
»Jag tänker herrskapet kan mycket bättre
sjelfva jag,» svarade Anders, belåtet småleende
öfver berömmet.
»Nej, vi kan inte alls. Du sjöng så många
vackra visor för mig förra sommaren; kanske du
kan några nya nu?»
»Det är för bitti än; det är int’ förrän
jäntorna kommer till fjells, som de börja med de
nya inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
