Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
187
i hennes lilla hleka ansigte utan att få någon
antaglig förklaring. Och så kom han en middag
hem litet tidigare än vanligt, och efter att.
förgäfves ha sökt henne i salen och köket fann han
henne i sängkammaren, baddande sina ögon med
eau de cologne och vatten.
»Hvad gör du der, Berta lilla? — Minsann
tror jag icke du har gråtit!» utbrast han, då han
vände hennes ansigte mot fönstret för att se på
henne.
»Åh nej, visst inte!» svarade hon och ville
vrida sig ur hans armar, men ban drog henne
ned på sitt knä och frågade ängsligt, hvad som
fattades henne.
»Ingenting, det. är alls ingenting,» svarade
hon tonlöst med ett försök att se likgiltig ut.
»Men, min Gud då, Berta lilla, en förståndig
menniska sätter sig väl icke ned och gråter för
ingenting. Så, säg mig nu, älskling, hvad som
felas dig?»
Då smög hon sig tätt intill honom, slog båda
armarne hårdt om hans hals och hviskade med
tonvigt. på hvarje ord:
»Är det riktigt — riktigt säkert, att du håller
riktigt — riktigt af mig?»
Hugo lösgjorde hennes armar, sköt henne
häftigt ett stycke ifrån sig och betraktade forskande
hennes blossande ansigte; de stora grå ögonen
voro dimmiga af tårar, och läpparne skälfde.
»Berta då — hur kan du fråga så — vet du
icke, att jag nästan afgudar dig.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
