Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•An ■«*«’
83
Anna till Axel.
Jag ar ganska sjuk. O jag trodde val
aldrig, att sällbeten kunde vara så tung. Jag
kunde ej bära den. Axel, vi äro rika.
Löjtnant Papperto vill förena oss, vill förmå våra
slagtingar . . . L., som du sårat, skall lefva;
dina skulder skola bli betalte ; allt skall bli
godt! Stackars Axel, livad jag liar beklagat
dig! Förlåt mig all din oro, din förtviflan :
jag var ur stånd, att gifva dig en förklaring,
då du behöfde och begärde den.
Anna till Axel,-
en dag sednare?
Min sjukdom tar till, men jag ar
fullkomligt redig. Jag drar ihop mina sänggardiner,
säger mig vilja sofva, men skrifver till dig.
Jag fruktar dock att det är öläsligt. . . . Om
jag dör . . . om -jag dör, så kan och skall jag
testamentera till dig min förmögenhet. Med en
del deraf skall du betala dina skulder ... med
det öfriga skall du söka göra dig sjelf lycklig
. . . och andra; . . . .men .... spela aldrig
Axel; aldrig mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
