Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ÄXEI, OCII
Anna till Axel,’
en dag sednare?
Bered dig pä allt, min vän; jag har kanske
blott en dag att lefva än. Axel, öfverlemna
dig ej till förtviflan. Jag skall aldrig
öfver-gifva dig. Igenom denna verld, igenom
ömsom glada, ömsom tunga skiften, skall du ej
gå ensam; osynlig skall Anna följa dig, trogen
som då hon bar din ring, som himlens barn
ännu ser Axels brud. Skulle väl själar, som
eugång så väl funnit hvarann, någonsin och
genom något kunna skiljas . . . tvenne
flammor, som förenat sina lågor, brinna skilda
hvar för sig? O nej! min ande skall omgifva
dig, vara när dig, följa dig alltid; . . du skall
känna den nära dig, ljuf, som en vårflägt . .
eller som en blomsterånga — eller som en
smekning — en kyss — ren och mild, som
en månskensstråle. Då du känner dig god —•
stark, eller då du känner dig lycklig, eller
tröstad, eller hoppfull . . . eller blott lugn , , så
tro, att din Anna är dig nära!
Anna till Axel.
Nu vet jag, nu förstår jag den, denna syn
sa skön . . . som sa mycket i’örde mig. Tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
