Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna.
’8 7
jag medger, att min natur har ingéri likhet
med vestänvindens.............men den skall la
det allt mer och mer. Ditt sista bref, min
Anna, skall alltid hvila vid mitt hjerta. Som
en talisman skall det verka der, emot allt ondt
och till allt godt. Emil har jag omfamnat-,
som min välgörare och vän. Tillsammans fia
vi i dag gått till L., min motspelare och milt
ofler. Han är utom all fara. Till lians mor
vände jag mig med det svåra ordet förlåt (som
jag gunås nu kommit i rigtig vana att begagna)
vände jag mig till lians mor och med
handslag ha L. och jag lofvat hvarandra, alt aldrig
mera spela.
Axel till Anna.
Genom den ädelmodige Emils omsorger,
äro mina skulder redan betalte. O jag
ovärdige min lycka! Den tynger, den nedtrycker
mig. Om jag kunde i ett år vara Trappist,
bära tagelskjorta, piska mig litet allä dagar,
ligga på spikar, gå tigande med nedslagna
ö-gon, icke få se himmelen, gräfva min egen
graf, ... då tror jag, att jag skulle repa
litet bättre mod, till att våga bli lycklig.
Jag sade detta nyss åt Emil i mitt hjertas
-fullliet. Han skrattade och frågade om jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
