Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna.
89
till tålamod; och att vänta, och att vara stilla,’
er måtte himlen i sin Vrede ha skapat af så
mycket jord, att J ens ej kunnen göra er
föreställning om eld och luft. Er barometer, stän-;
digt vid den monotona höjden af stadig och
vacker väderlek, har ej minsta gemenskap med
de, som i känsliga brost^ ständigt falla och
stiga från lugn till storm, från solskensväder till
nederbörd. Gud välsigne er, godt folk! Jag
är er hjertinnerligen gramse.
Axel till Anna.
Det ar du, Anna, som gjort, att jag ej
mer känner dessa tryckande qval, — dessa
samvetsagg. Det är du, som gjort allting godt
igen. Frukta dock ej, min Anna, att, fastän
följderna af mina fel, — bi’ott, voro de, —
genom Guds nåd så snart’ blifvit utplånade,
frukta ej att deras minne skall någonsin slockna
i min själ. Glömma skall jag aldrig ! — hvar
stund skall jag påminna mig, hur ifrigt jag bör
söka, låta dig glömma hvad jag engång var. ’
Min milda Anna, blott du skall glömma!
Anna till Axel.
Jag kan åter hålla pennan! Åter skrifva till
Axel . . , min Axel! . . . Ännu får du ej kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
