Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T villingarne.
mer förmådde tala, och då deras trötta
ögonlock föllo tillsammans, logo de välsignelser.
På den sista tiden smög sig ännu en
störande oro i deras hjertan. De fruktade att icke
få do på en gång, — att ej tillsammans få
sväfva upp till detta hem af ljus, och frid,
och fröjd, som de allena längtade till.
Sittande bredvid hvarandra, vaktade de i
hvarandras anleten med hemlig ångest
sjukdo-domens framsteg. „Huru klara brinna dina
ögon, sade Edward till Elina, „ditt ansigte har
intet mera jordiskt. Jag tycker att du hvart
ögnablick kunde breda ut strålande vingar,
och sväfva upp mot den klara himmelen,
långt, långt ifrån mig!“ Och, omfattande
hennes lif, tryckte han henne med hela styrkan
af sina svaga krafter mot sitt hjerta. En
annan gång var det Elina, som med darrande
röst sade: „min Edward, hvad dina kinder
äro insunkna, dina blickar slocknande, o! se
på mig, se på mig. Din andedrägt försvagas,
den stadnar, . . . låt mig blåsa in af min, . ..
jag har ännu qvar för oss båda!’4 och
fattande med matta händer broderns hufvud,
sökte hon under kyssar meddela något af den
lifs?-flägt, hon ännu kände flämtande uti sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
