Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 2. Religionsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
vilket allt stort och skönt lyckas. Entusiasmen livar hjälten,
folkledaren, konstnären och den vise och låter dem i de
eftersträvade idealen ana det eviga. Entusiasmen är det upphöjda
deltagande, med vilket vi betrakta det andliga livets sköna
uppenbarelser i forntidens berättelser och samtidens
händelser och i deras rent andliga betydelse skåda folkens liv och
stora själars och hjältars handlingar. Entusiasmen är
välbehaget vid anblicken av den sköna naturen, den glada känslan
vid åsynen av ett landskaps behag och harmoniska mångfald.
Den är till sist den glada och trygga världsåsikt, som låter oss
ana den eviga ändamålsenligheten i de timliga fenomenen —
ett Guds rike på jorden.24
Vad är resignation? Det är idén om gott och ont uppfattad
av känslan, »das Gefühl der Demuth und Ergebung oder der
heiligen Traurigkeit, in welcher wir uns das sittliche
Verwer-fungsurtheil unsres Willens ästhetisch deuten. Dieses Gefühl
dämpft jenen freudigen Muth, dass wir den Sieg nicht ertrotzen,
sondern uns eben so gern für das Gute opfern und lehrt uns
in der Anerkennung unserer Schwäche und Unwürdigkeit das
Bewusstseyn unserer höheren Würde und die Seelenruhe
finden.»25 I skuldmedvetandet ödmjuka vi oss inför den heliga
Allmakten, och i denna undergivenhet återvänder känslan av
vårt högre värde och den inre friden, som spolierades genom
eftergiften för det onda. Den fromme förstår detta, vilken efter
hjärtats ånger och förkrosselse undfår saligheten av s}’ndernas
förlåtelse och försoning med Gud. Detta tillhör hjärtats
heligaste hemligheter, som lätt profaneras, när de skola framställas,
och som därför endast kunna sakta antydas. Lättare att
uttrycka är den känsla, med vilken vi betrakta den yttre
ändamålsvidrigheten i tillvaron. Vi anse den som blott skenbar, i
det att vi i vår ande höja oss över det ändliga och bli
medvetna om vårt eviga värde. Så se vi med lugn på förlusten av
24 Rel. u. Theol., s. 63 f.
25 Bibi. Dogm., s. 18 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
