Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 2. Religionsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
till föremål för sin forskning och lärde oss i den skåda ett
gudomligt epos.30 Det är Schleiermachers förtjänst att ha lärt
oss, att detta nya betraktelsesätt är religion: detta är en av de
lyckligaste tankarna i hans Reden über die Religion, som betytt
så mycket för religionens erkännande i samtiden.31 Vad
dessa två betytt för de Wette själv framgår klart av hans här
skisserade religionsideal. De kraftiga impulserna från dem
omgjuter han i den friesiska religionsfilosofiens former till en
egenartad typ av teologi, som markant bryter sig mot
bakgrunden av samtida rationalistiska, supranaturalistiska och
spekulativa teologiska system.
Hur starkt intryck Tegnér tagit av de Wettes religionsideal
visar sig redan ur rent språklig synpunkt. Det är två för de
Wette karakteristiska uttryck, som vi i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på. När han talar om sinnevärldens
symboler av den Evige, kallar han dem naturens och historiens
hieroglyfer. Detta uttryck har etsat sig fast hos Tegnér. Ännu
så sent som 1837 använder han det i ett märkligt
prästvigningstal och tillämpar det på Människosonen i hans
förhållande till släktet: »han är dess hieroglyf, hävderna gå på den
ton han anslagit och världshistorien har gömt sin nyckel i
hans grav».32 Och när de Wette omedelbart därefter talar om
den gammaltestamentlige keruben, som symboliserade det
gudomliga majestätets närvaro, så säger han, att människan
och hennes historia för oss i analogi därmed bli till symboler
och vittnesbörd om Gud och hans skapande, livande Ande.
Tegnér nyttjar samma adjektiv, när han talar om Gud och
hans Ande. Det kan hänvisas till det förut citerade
prästvigningstalet på vers från samma år, där han i bön anropar den
heliga Treenigheten:
»Hören mig, helige Tre! (ty Tänkandets väsen är trefalt),
skapande, medlande kraft, livande, hören mig, I!»33
30 a. a. s. 68.
31 a. a. s. 69.
32 VIII: 231. 33 VIII: 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
