Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 3. Symbolismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
principiellt intet annat är än den aktualiserade inre
uppenbarelsen, så innehåller den förra intet som icke in nuce ligger
i den senare. För att finna den religiösa kärnan i de historiskt
givna positiva religionerna är det nödvändigt, att reflexionen
nått den grad av utveckling, att man förstår att skilja mellan
symbol, myt och dogm. Dogmen är förståndets, symbolen
känslans och myten fantasiens sak.52 Nu är all historia
symbolisk i den meningen, att den uttrycker och avbildar
människoanden och dess verksamhet. Men religionens historia
är det i eminent mening, därför att den helt och hållet existerar
inom det ideala området och är den renaste yttringen av
människans högsta självverksamhet.53
När det är fråga om Jesu historia, skall den alltså uppfattas
i sin ideala mening: det gäller att få fram de idéer, som
objektivt ligga i densamma och av alla på lika sätt erkännas.54
De Wette är angelägen om att markera gränslinjen mellan sin
egen symbolism och de spekulativa teologernas: han knyter
fast, medan de skära av sambandet med historien.
»Schwan-kend und zweideutig, wie ihre ganze Theologie, ist die Ansicht
einiger Neueren, dass die Geschichte des Urchristenthums
dar-um nicht Gegenstand der Historie seyn könne, weil sie eine
symbolische ideale Bedeutung habe. Es ist schwer für den
Uneingeweihten deutlich zu machen, was diese Theologen
wollen, und wie sie sich zu den andern Parteien verlialten . . .
Ihre Ansicht ist mystisch, aber nicht nach einem festen
historischen Ståndpunkt, sondern sie legen in die christliche
Geschichte die Ideen ihrer Dogmatik, welche halb aus der
alten orthodoxen Ivirchenlehre, halb aus der neueren
Philo-sophie entlehnt ist. Sie treiben ein ähnliches Unwesen, wie
die allegorische mystischen Exegeten, das Gesetz ihrer
Aus-legung ist ihre Willkühr.»55
52 a. a. s. 35.
53 Rel. u. Theol., s. 185.
54 a. a. s. 184 f.
55 a. a. s. 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
