Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 1. Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
samman. Till sist är det också anmärkningsvärt, att Tegnér
i Nattvardsbarnen ger åt pingsten »eine volksthümliche
Be-ziehung». De Wette tänker sig det patriotiska inslaget i
pingstdagskonfirmationen bäst komma till uttryck, om den betraktas
som en ungdomens invigning till den heliga striden för
kristendom och fädernesland, ett slags kristen riddardubbning.
Tegnér, som tydligen i fantasien återupplever en
pingstkonfirmation i barndomskyrkan hemma i Värmland eller något
annat helgedomsminne från unga år, utnyttjar de Wettes
yrkan på det patriotiska motivets förbindelse med det
kyrkligt-religiösa firningsämnet på det sätt, som för honom och enligt
svenska förhållanden var naturligt: det kristligt patriotiska
låter han taga gestalt i dikten i form av det
kyrkligt-pro-vinsiella.
Denna religiöst präglade hembygdsstämning framträder i
Nattvardsbarnen på ett utomordentligt fängslande sätt i själva
iscensättningen. Den kommer fram i landskapsskildringen.
Där står den vita kyrkan, omgiven av lummig grönska, och
torntuppen glänser i morgonens solljus. På den välvårdade
kyrkogården äro de enkla järnkorsen prydda med
blomsterkransar, bundna av älskande händer. När vi gått in genom
kyrkdörren, är det som om det värmländska sommarlandskapet
stigit ditin före oss:
»Kyrkan stod som en blomsterparterr: lövhyddones högtid
såg man i levande bild. Ur adliga vapnet på muren
växte en buske av löv, och predikstolen av ekträd
grönskade ännu en gång, som fordom staven för Aron.
Bibeln därpå var sållad av blad, och försilvrade duvan,
fästad inunder dess tak, ett halsband hade av sippor.
Men i koret framför, kring altartavlan av Hörberg,
kröp en ofantelig krans: ljuslockiga huven av änglar
tittade fram, som solen ur moln, ur det skuggiga lövverk.
Mässingskronan jämväl nyskurad blänkte från valvet,
och i stället för ljus pingstliljor i piporna suto.»
Den kyrkligt-provinsiella helgdagsstämningen fördjupas,
när landskapsidyllen övergår till kyrklig folklivsskildring:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
