Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 2. Tegnér och Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
liksom annorstädes skalder och vise ej åtskilda: ett gemensamt
namn och en gemensam sångmö förenade dem. Men då
sedermera poesi och vetenskap skilde sig från varannan, eller rättare
då det nakna begreppet ville stifta ett eget rike, inom vars
gränser det påstod att sanningen var instängd, men dikten
däremot blev kvar i sitt gamla fädernesland, där skönheten
härskar; då uppträdde skalden och filosofen som fientliga
makter emot varandra, och det med så mycket större förbittring
som de förut varit förenade, likasom krig mellan
nästgränsande och besläktade folkslag alltid föras med största
bitterhet.»18 Efter dessa inledningsord, som ställa kyrkan mitt i byn,
påpekar Tegnér, att det kan synas oförklarligt, när en själv så
poetisk natur som Platon, som kläder begreppet så ofta han
kan i skimrande dräkt, kunde så totalt misskänna poesins natur.
Icke var det bara av avundsjuka och missundsamhet, som han
intog denna negativa position. Den måste sökas djupare, om
den skall finna sin förklaring: i Platons egna åsikter om poesin
och konsten i allmänhet. Tegnér uppvisar, att den grundar sig
på hans konstuppfattning i tre avseenden: i fråga om konstens
natur, konstens avsikt och ändamål och konstens inflytande,
speciellt i etiskt avseende.
All konst, säger han, såvida den skall förtjäna sitt namn,
måste enligt Platon grunda sig på filosofi. Ty om det man
genom konst vill framställa måste man ha en fullkomlig
kunskap, men en sådan kunskap vinnes allenast genom filosofi och
den dialektiska metoden, som skiljer varje sak i sina särskilda
slag och åter sammanfattar denna mångfaldighet i en enda
idé. Det är i synnerhet bristen på en dylik kännedom av sitt
ämne och av sakens sanna natur, det är jagandet efter blott
sken och sannolikheter, det är bristen på riktig filosofisk metod,
som Plato klandrar hos tidens filosofiska vältalare. Då
följaktligen den filosofiska metoden är så nödvändig för konsten, så
följer därav, att den konst, som står i närmaste förening och
20 III: 292 f. 21 111:295. 22 III: 296 f. 23 111:298.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
