Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 2. Tegnér och Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
honom på den kantska kriticismens linje. Platons förvända
åsikt om poesien, säger han, beror huvudsakligen därpå, att
han i allmänhet anser poesien såsom något subordinerat, något
som ej äger ett självständigt väsende, och väger henne blott
på moralens eller, som hos honom är detsamma, blott på
politikens vågskål.27 För Tegnér är poesien en stat för sig själv:
hon är för fri och för ädel för att tjäna. Slagordet »konsten för
dess egen skull» kunde han av allt hjärta ha underskrivit. Han
avgränsar skarpt det skönas land inom andelivets värld från
det sannas och det godas. Att poesien kan utöva inflytande i
både intellektuellt och moraliskt hänseende medgives
visserligen. Men detta är en sak för sig, som vi få anledning att
strax beröra. Det är i varje fall icke genom någon sådan
influens på andra andelivsområden, som konsten försvarar sitt
raison d’ëtre. Den har sin egenart och sitt egenvärde. Den
är självständig och oavhängig. Om Tegnér också icke
till-lämpar den kantska kriticismens metod, den transcendentala
deduktionen, så tillvaratager han dess resultat: konsten är en
giltig andelivsform, och dess autonomi är oinskränkt.
Sedan detta konstaterats, inställer sig frågan: har Tegnér
gått utöver Kant för religionens vidkommande? Kant själv
tillämpade icke den transcendentala deduktionens metod på
religionens område. Bredvid de teoretiska, moraliska och
estetiska livsområdena hade han icke någon plats för den
religiösa livsformen såsom en aprioriskt giltig och därigenom
autonom erfarenhetsform. Religionen blev för honom endast
en provins inom moralens rike och som sådan subordinerad
och osjälvständig. Den hänvisades till denna sin plats inom
andelivet i hans praktiska postulatsfilosofi. De tre praktiska
postulaten: Guds existens, viljans frihet och själens odödlighet
hade sin härledda nödvändighet så till vida, att de gåvo mening
åt det kategoriska imperativet. Denna religionens plats inom
moralens sammanhang går igen i Kants religionsfilosofiska
27 111:299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
