Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - b. Negativ inställning till Schleiermacher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
jag i den oerhörda dunkelheten av hans system ej finna någon
annan ledtråd än den panteistiska föreställningen, att vårt
religiösa medvetande är enahanda med Guds väsen i
människan eller Guds självmedvetande. Ur denna sats åter
förklarar sig det mesta, ehuru mörker ändå mer än tillräckligt
blir kvar. Att han rent av nekar den hel. Andes personlighet,
döpelsens nödvändighet, djävulens existens o. s. v. lägger jag
honom icke till last: men det är besynnerligt att med dessa
tänkesätt vilja ge sig min av att försvara ortodoxien i
symbolisk mening. Den Kristus, den återlösning, den synd han
framställer är uppenbarligen något helt annat än vad man
hittills menat med dessa ord, ehuru terminologien är
bibehållen.»10 Det ligger givetvis åtskilligt av studium och eftertanke
bakom detta kritiska omdöme. Uttalandet visar, att Tegnér
sett inkongruensen mellan programmet och dess genomförande
i Der christliche Glaube: Schleiermachers intention, som icke
blev realiserad, att oberoende av ovidkommande filosofiska
synpunkter låta den kristna tron framträda i sin egenart. Den
panteistiska filosofi, som Tegnér tror sig kunna konstatera i
Schleiermachers system, är schellingianismen. Det framgår
av brevet till Lagerlöf den 22 dec. samma år, där han berättar
om sin tyska resa under sommaren och sitt sammanträffande
med Schleiermacher. Vad han där meddelar är av stort
intresse: »Schleiermacher såg jag nästan dagligen i Berlin, var
även hos honom på en stor middag, som han gjorde för mig.
Sitt första rykte gjorde han genom sin översättning av Plato,
som anses för klassisk i Tyskland men ännu ej är fulländad.
Som predikant är han mycket berömd, men jag har icke hört
honom. Han har även skrivit allehanda i den så kallade högre
eller konjekturalkritiken över N. Testamentet med de vanliga
tvivel på böckernas autenti. I övrigt är han en stor
skarpsinnig dialecticus och hör till schellingska skolan, som dock
nu är undanträngd av den hegelska, bägge panteistiska. Vad
10 VII: 364 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
