Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - c. Positiv influens av Der christliche Glaube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
av frihet. Men den rena beroendekänslan uttrycker beroendet
av ett enkelt och absolut oändligt, av Gud. Fromhetens väsen
är alltså känslan av absolut beroende, känslan av beroende av
Gud. Gud är därför i fromheten något känt (med känslan
fattat). Men då känsla och omedelbart bestämt medvetande
är detsamma, så följer att Gud är på ett omedelbart sätt
pone-rad i och med självmedvetandet och därför given såsom något
rent inre, ej utifrån, objektivt.»
Detta koncisa och korrekta extrakt ur §§ 3 och 4 i Der
christliche Glaube visar till full evidens, att Tegnér verkligen
velat sätta sig in i Schleiermachers tänkande. Att han
excer-perade just dessa principiella inledningspartier i trosläran,
där Schleiermacher fixerar sitt allmänna religionsbegrepp,
kan förklaras som en impuls från de Wette. Som vi minnas
hade denne i sin bok av 1827 Ueber die Religion konfronterat
sitt eget allmänna religionsbegrepp, Gefühl der Weltharmonie,
med Schleiermachers i Reden, Anschauung des Universums,
och i Glaubenslehre, Gefühl der Abhängigkeit. Det första fann
han kongruent med sitt eget, det senare desslikes men blott
under förutsättning att det tolkades rätt. Överensstämmelsen
mellan de Wette och Schleiermacher i detta avseende har
tydligen vägt i vågskålen till den senares förmån och föranlett
Tegnér att acceptera det schleiermacherska
religionsbegreppet. Det är ju också väsentligen i detta avseende, som Tegnér
låter sig påverka av Schleiermacher. När denne övergår från
fixerandet av sitt allmänna religionsbegrepp till sin speciella
kristendomstolkning, kan han icke längre följa honom. Det
må ju bero på misstag, men när han tycker sig finna
schellingianiserande panteism i systemet, blir han
misstänksam och drager sig tillbaka. Viljan och behovet att få se
kristendomen framställd i sin egenart utan intydning av
utifrån stammande element dikterar hans negativa
ställningstagande. Att han i sin egen kristendomstolkning låter sin
idealistiska världs- och livsåskådning ingå som ett
integrerande element, märker han knappast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
