Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - c. Positiv influens av Der christliche Glaube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
träda bakom detsamma. Fromhet är alltså i sitt väsende en
bestämd känsla. Det fromma vetandet beror på
övertygelsen om dess sanning, den fromma handlingen på det inre
motivet: men vad som stämplar övertygelsen eller motivet
såsom fromma är ett bestämt självmedvetande. Alltså beror
det fromma så i vetande som handling på en känsla, vilken
känsla åter icke är bunden vid vetande eller handling
nödvändigtvis utan kan även framträda oberoende av bägge, blott
som känsla, vilket även är händelsen vid renaste andakt. —
Är fromheten en bestämning i känslan, så frågas vilken? I
intet verkligt (empiriskt) moment av vårt självmedvetande
finna vi oss såsom blott vetande utan alltid varande på ett
bestämt sätt, h. e. vi äro aldrig medvetande av oss själva
såsom rent Jag utan alltid med en viss bestämning, vars
grund vi ej finna i vår självverksamhet utan sätta utom oss.
De bägge rena momenterna, självverksamhet och bestämning,
bilda tillhopa ett verkligt moment i självmedvetandet. Detta
självmedvetande, så vida tanke och vilja träda undan bakom
detsamma, är känsla. Denna känsla kan ha en dubbel
karaktär, allteftersom det ena eller andra momentet däri är rådande.
Är sjålvverksamhetsmomentet (det aktiva) rådande, så
bestämmer sig självmedvetandet till en känsla och retning att
motverka den inskränkning utifrån, som är given i det andra
momentet. Är åter bestämningsmomentet (det passiva)
rådande, så bestämmer sig självmedvetandet till en känsla av
beroende. Den fromma känslan har nu icke den aktiva
karaktären av motstånd utan den passiva av beroende. I alla andra
känslor framträder dess karaktär (av motstånd eller beroende)
blott i en bestämd, av det motsatta elementet inskränkt grad;
fromheten däremot är det renaste uttrycket av
beroendekänslan, där motståndselementet är alldeles försvunnet. Men
i allt beroende av något ändligt är motstånd i en viss grad
möjligt, även i beroendet av världen; ty ehuru denna tänkes
oändlig är den dock delad, förekommer i ändlig form.
Därför är motstånd här möjligt och framträder som medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
