Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 3. Tegnér och rationalismen - a. Saklig omprövning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
liga sinnet. — Av samma rationalistiska princip följer vidare
att bibeln ej kan vara religionens högsta kunskapsgrimd utan
endast en biordnad: dess utsagor kunna blott gälla så vida de
överensstämma med de religiösa förnuftsidéerna. Bibeln har
alltså ej en auctoritas primaria utan endast secundaria. —
Vidare, då kristendomens väsentliga innehåll utgöres av de däri
innefattade religiösa idéer: så måste även antagas, att
kristendomen icke kan sättas i ett riktigt förhållande till en
framskridande tids behov och fordringar annorlunda än därigenom,
att de tidsbegrepp som blivit blandade med dessa idéer
därifrån avsöndras och bortrensas (kristendomens perfektibilitet).
— Slutligen, och då uppenbarelsen ej får innehålla något som
är över förnuftet, så kunna kristendomens obegripliga läror,
så vida de icke äro förnuftsläror, följaktligen de positiva
mysterierna, icke räknas till uppenbarelsens väsentliga
innehåll. Deras uppkomst härledes dels från tidsföreställningar,
som insmugit sig i evangelium, dels även från det sätt, varpå
dessa föreställningar av den äldre kyrkan blivit fattade och
efter hand utbildade.»36
Det är nästan för anspråkslöst, när Tegnér betecknar sin
framställning som excerpter. Ty att han icke bara skrivit av
ur källorna utan stöpt det excerperade materialet i sin egen
form är påtagligt. Den rationalistiska grundåsikten kunde icke
ha framställts klarare och koncisare än han här gjort. Hur
den rationalistiska principen verkar vid framställningen av den
kristna troslärans huvudloci, visar han i den fortsatta
framställningen. Han går in på frågorna om inspiration och under,
imago dei, syndafallet, arvsynden, Kristi person, hans
förnedring och upphöjelse, satisfactio, syndaförlåtelsen,
rättfärdiggörelsen, tron o. s. v. Vi betecknade skriften som ett led i
uppgörelsen med rationalismen. Han ansåg ju, att denna vägde
tyngre än dess antipod supranaturalismen, om man stannar
vid den blotta förstånds- eller reflexionsståndpunkten. Men i
38 a. a. s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
