Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 3. Tegnér och rationalismen - a. Saklig omprövning - b. Definitivt avståndstagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
samma mån som insikten om religionens egenart och
självständighet tillväxte genom influenserna från Herder, de Wette
och Schleiermacher, insåg han allt klarare omöjligheten att
stanna kvar på denna ståndpunkt. I det citerade talet vid
doktor Heurlins jordfästning 1835 yttrar han: »Det är
nödvändigt för folkets lärare att känna och kunna redovisa för de
vetenskapliga grunderna till sin tro. Denna fordran är
oeftergivlig; men den uppfyller ännu på långt när icke lärarens kall.
Ty vad är kristendomen sådan den framställes i sina
urkunder? Ingalunda ett dogmatiskt system, den lämnar endast
ämnen därtill. Den är i sitt innersta väsen mera leverne än
lära, den går mera ut på handling än på begrepp, den fromma
känslan är dess livspunkt, den vänder sig mera till hjärtat än
förståndet. Vetandet är nyttigt, är nödvändigt: men
egentligen står det till kristendomen i samma förhållande som
anatomien till den levande människokroppen, det är en
dödskalle stjälpt över en lilja. Därför bör läraren väl vara
skriftlärd, men han måste även vara mera. Undervisningen är
mycket, men den är icke allt, icke ens det förnämsta. Det
förnämsta är en fromhet, som är kärnan av evangelium, en
välvilja, som inger förtroende, och ett nit, som är visligt och icke
heller försmår mänskliga medel.»37
b. Definitivt avståndstagande.
Det är lätt att se, hur de viktiga influenserna från Herder,
de Wette och Schleiermacher glimma igenom framställningen.
När den expressiva bilden av dödskallen över liljan här
kommer igen, är det icke utan vidare teologien eller dogmatiken i
dess förhållande till religionen eller kristendomen, som det är
frågan om. Dess raison d’ëtre är numera erkänt. Det är i
stället den intellektualistiskt präglade trosuppfattningen, han
med liknelsen numera kritiserar. Och den fann han icke bara
37 VII: 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
