Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
fattningen som etiken kan och måste kristendomen överbjuda
sig själv. Även om Tegnér i detta sammanhang icke distingerar
mellan det reala och formella i kristendomen utan i stället
opererar med begreppen väsentligt och tillfälligt, är det likväl
uppenbart, att hans perfektibilitetstanke sammanfaller med
de Wettes. I ett avseende, nämligen ifråga om kristendomen
och trosläran, deklarerar han sin tanke om perfektibiliteten
en vecka senare i det brev till Wieselgren, där han tackar för
den översända boken: »Hur förhåller sig i allmänhet religionen
till teologien och den senares statsbidrag, symboliken? Kan
icke den förra rätt väl vara något beståndande och slutet,
ehuru den senare som vetenskaplig disciplin måste vara
föränderlig som dogmernas historia nu på nittonde århundradet
intygar?»77 När han här låter framskymta såsom sin
personliga mening, att religionen är något beståndande och slutet,
medan teologien är föränderlig, så kan därav dragas tvenne
slutsatser: dels att ståndpunkten 1821, då han ifrågasätter
möjligheten av en högre uppenbarelse än den kristna, är
definitivt övergiven och efterträdd av perfektibilitetstanken, dels att
kristendomens perfektibilitet icke berör dess reala sida, dess
väsentliga innehåll, utan endast dess formala sida, det
tillfälliga, lokala och temporella. Ty dit hör också dess teologiska
utgestaltningar. Det anförda uttalandet kan sägas föregripa
den förut citerade aforistiska satsen 1835 om kristendomen och
teologien: »Kristendomen är icke ett människoverk, men väl
de teologiska lärobyggnaderna; och vad människohänder byggt
kunna människohänder störta.»78
När Tegnér anser teologiens väsentliga uppgift vara att
förena kristendomen med förnuftet inför spekulationens
förlikningsdomstol, är det alltså ackommodationens, reduktionens
och perfektionens tankar, som för honom tillsammans utgöra
den teologiska metoden. Och när han tillkännager sin tro på
att detta metodologiska förfaringssätt skall resultera i kon-
"VI: 436. 78 VII: 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
