Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - b. Omsider tillerkännes uppenbarelsen primat över förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
frågetecken inför de Wette. Även om denne i sin till Fries
anknutna lära om de tre övertygelsesätten, vetandet, tron och
aningen, sedermera sekunderad av Schleiermacher, hjälpt
honom att upptäcka religionens egenart och självständighet i
förhållande till övriga andelivsformer, så är det dock icke i
kunskapsteoretiskt avseende, som de Wette för honom har
förblivande betydelse.82 Det som från början och till slut
binder honom vid de Wettes teologi är dennes symbolism.
Tegnér redovisar själv för sin relation till de Wette i det
mer-omnämnda brevet till Wingård 1833: »Det är en lycklig tanke
att upplösa några av våra hårdaste dogmer i symboler; men
hans friesiska filosofi och hans estetiska idéer använda på
religion äro mig åtminstone alltför dunkla.» En annan passus
i detta brev till Wingård ger ytterligare belysning åt den här
påtalade uppluckringsprocessen, som omsider leder fram till
detroniseranüet av förnuftet, och visar en sakta glidning i
supranaturalistisk riktning:
»Vad angår de moderna pietisternas och hyperortodoxernas
försök att kasta vetenskapen tillbaka till den punkt, där den
stod för 300 år sedan, så kunna de väl som reaktion ha en
historisk betydelse men sakna däremot all vetenskaplig. Det
kan ju icke nekas, att hela detta system redan i mera än ett
halvt århundrade står lik i dogmatiken. Det skulle också
82 Den kunskapsteoretiska distinktion mellan »förstånd» och »förnuft»,
som är karakteristisk för de Wette och som sammanhänger med hans
friesiska filosofi, har Tegnér svårt att acceptera. Almquist, som själv
tydligen läst de Wette men anser hans system misslyckat (se a. a. s. 20),
har förstått och accepterat distinktionen: »Då de supranaturalistiske
teologer företagit sig att avgöra sättet för Guds verksamhet och uppenbarelser
hava de förblandat förnuftets förmåga att tro och tillägna sig gudomlig
sanning med förståndets förmätenhet att utforska Guds heligheter.» (a. a.
s. 29). Tegnér alluderar på detta uttalande i brevet till Almqvist när han
skriver om förnuftet som »verkmästaren», vilket betyder att vi stå på
rationalistisk grund: »Man avhjälper ej heller detta, därigenom att man
skiljer mellan förstånd och förnuft, ty i all vetenskap ingå nödvändigt
bäggedera.» (VII: 458).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
