Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - b. Omsider tillerkännes uppenbarelsen primat över förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
varken rationalister eller supranaturalister torde vara tillfreds
med den tanken. »De förstnämnda fråga naturligtvis varifrån
denna tro, som förnuftet skulle uppfatta, fått sitt objektiva
innehåll? Då de nu ej erkänna något annat än de översinnliga
religiösa idéerna, ehuru genom uppenbarelsen närmare
utvecklade och promulgerade, så följer därav ovedersägligen, att de
måste anse hela principen för en tautologi eller med andra ord,
att förnuftet blir sitt eget uppfattningsorgan. — Ännu mindre
lär den gillas av supranaturalisterna: ty deras tro (fides
salvi-fica) kan ej uppfattas av förnuftet, därför att den innehåller
positiva och historiska element, som det ej kan gilla. Denna
åsikt om en omedelbar, över all bevisning upphöjd övertygelse,
den Jacobi sökte göra gällande i filosofien och som där har
allehanda för sig, helst relativt till den kantiska skepsis, är
dock, enligt min övertygelse, oanvändbar i all religion och
leder där konsekvent fullföljd till mysticism och känsloreligion,
varav vi redan ha nog och för mycket, t. ex. hos
Schleiermacher.»81
Vad som här säges ger icke rent besked. Det enda facit,
som därur kan dragas, är att Tegnér är i färd med att revidera
sin tidigare ståndpunkt. När han avböjer »den dubbla
sanningen» hos Jacobi, kan han därmed också sägas sätta ett
81 VII: 460 f. Almquist replikerade i sitt svarsbrev: »Jag förmår icke
fatta, Herr Biskop, huru en omedelbar, över all bevisning upphöjd
övertygelse är oanvändbar i all religion, då den tvärtom just synes mig
tillhöra varje sådan. Eller äro icke rationalisternas religiösa idéer sådana
omedelbara sanningar, endast föremål för tron, d. v. s. upphöjda över
all spekulativ demonstration? Rationalisten själv, för att ej bliva realist,
måste i denna mening vara supranaturalist, emedan han ytterst stöder sig
på vissa obevisliga normalsanningar och därmed förenad övertygelse. Om
denna åsikt leder till mysticism så är det väl därför, att all religion i
sitt innersta väsende är mystisk, ty den rörer livets stora mysterium,
varför ock de gamles unio cum Deo mystica för mig är articulis articulorum
i deras systemer. Om kristendomen är kärlekens lara, så är den ju
känslans religion utan att denna känsla behöver urarta till en lös och
svävande schleiermacherianism.» Ur Esaias Tegnérs papper, s. 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
