Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - a. Det teologiska studiets andel i uppluckringsprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
vetande; och även om hans sinne för religionens emotionella
sida räddar honom från att med denna spekulation renodla
uppenbarelsen till att bli blott en spekulativ idé, helt tillgänglig
för förnuftet, så förblir han likväl behärskad av dess grundsyn
på förhållandet mellan förnuft och uppenbarelse.»87
Att Bohlin misstagit sig i detta stycke, ger vår undersökning
vid handen. För den spekulativa filosofin och teologin i Hegels
anda hade som vi sett Tegnér intet intresse till övers — den
var för honom ett dialektiskt gyckel med kristendomen. När
Bohlin för övrigt erkänner, att Tegnérs sinne för det
emotionella i kristendomen räddade honom från att med denna
spekulation renodla uppenbarelsen till att bli blott en
spekulativ idé, så har han med denna väsentliga synpunkt själv
underminerat sitt antagande. Det kan medgivas, att Tegnér kunde
tänkas ha varit behärskad av hegelianismens syn på
förhållandet mellan förnuftet och uppenbarelsen, om det vore så, att
ingen annan teologi än denna satt försoningen mellan tro och
vetande på sitt program. Men som vi sett ha såväl
Bretschnei-der som de Wette, som båda medverkat till att utgestalta
Tegnérs grundsyn, programmatiskt gått in för konkordatet
mellan förnuftet och uppenbarelsen. Bohlin påvisar för övrigt
en avgörande åtskillnad i religionsuppfattning mellan Hegel
och Tegnér, som i och för sig borde varit tillräcklig för att
utesluta antagandet, att den senare skulle vara behärskad av
hegelianismens grundsyn på förhållandet mellan förnuftet och
uppenbarelsen: »Medan Hegel främst betraktar religionen
uppifrån, såsom den gudomliga andens självmanifestation och
kristendomen såsom det absoluta uttrycket för denna
gudomliga självobjektivering eller detta Guds människovardande, så
ser Tegnér med förkärlek på religionen och kristendomen
nerifrån, från den mänskliga aktivitetens synpunkt.»88
Den tyngdpunktsförskjutning inom den principiella
grundsynen, som avspeglar sig i Tegnérs uttalanden om förnuftet
87 a. a. s. 126.
88 a. a. s. 126.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
