Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - a. Herderinfluensens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
naturliga religionen helt enkelt är obefintlig. Vad som går
under detta namn är en fiktion. All verklig religion är positiv
och historisk.12
För Tegnér var Schleiermachers uppgörelse med
naturreligionen obekant. Att han vid denna tid befinner sig på den
upplysningsmässiga ståndpunkt, som Schleiermacher med stor
energi kritiserar, framgår av hans distinktion mellan
»religionen själv» och »religionsformerna» och hans mening, att den
förra kunde anses äldre och ursprungligare än de senare. Den
naturliga religionen inkluderas i det aforistiska tillägget: »Var
mänsklighet finnes, där finnes även Gud och hans lära: de
svara emot varandra som de bägge hemisfärerna.» Att han i
anslutning till upplysningstidevarvets tänkesätt åtskiljer
naturreligionen och de positiva religionerna och skattar den förra
högre än de senare, betyder för hans eget vidkommande intet
medvetet avståndstagande från kristendomen. Det betyder
tvärtom en hjälp för honom att hålla fast vid den kristna
»religionsformen». Den särskilda uppenbarelse, som möter
honom i kristendomen, hjälper honom att klarare fatta i sikte
kärnan i den allmänna uppenbarelsen, som tillika är kärnan i
de olika religionsformerna. Denna kärna är för honom
försoningsidén: den är hjärteblodet av all religion. I denna syn på
sie überall wohl gelitten ist: dagegen hat jede positive Religion gevvisse
starke Ziige und eine sehr kenntlich gezeichnete Physiognomi, so dass sie
bei jeder Bewegung, welche sie macht, wenn man auch nur einen flüchtigen
Blikk auf sie wirft, jeden ohnfehlbar an das erinnert, was sie eigentlich
ist». Schleiermacher, Ueber die Religion, fünfte Rede, s. 391 f.
12 Jfr Nygren, a. a. s. 119. Inom svensk teologi hävdades denna
Schleiermachers grundsyn av Reuterdahl. I sina dogmatiska föreläsningar
framhöll han, att »religion i allmänhet» och »naturlig religion» icke ha
någon som helst motsvarighet i verkligheten. »Likaså litet», säger han,
»som träd eller djur eller människa i allmänhet kan vara till för det
kroppsliga ögat, utan detta måste vara ett visst djur, en viss människa,
likaså litet kan religion i allmänhet vara till för själens öga; detta kan
icke se Gud annorlunda än han för detsamma uppenbaras.» (Aulén, H.
Reuterdahls teologiska åskådning, s. 79.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
