Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - d. Uppenbarelseevolutionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
kristendom, om icke en hedendom föregått?», heter det i
präst-mötestalet. »Världshistorien är dock genetisk, hon känner intet
språng, endast en fortgående kedja, en oavbruten utveckling.
Varje ögonblick har sin rot i årtusenden, den dag du lever,
den dag dina fäder levde, han är en son, ehuru i olika
släktled, av skapardagen: vad som är, det är, därigenom att ett
föregående varit.» Denna herderska uppenbarelseevolutionism
hjälper Tegnér att se kristendomen i dess kontinuerliga
sammanhang med den föregående utvecklingen.
Under den förteologiska perioden kunde han, såsom vi
sågo av brevet till Geijer, utifrån denna grundsyn tangera
tanken på kristendomen som en genom- och övergångsform
av gudomlig uppenbarelse. Det teologiska studiet gjorde
emellertid slut på denna relativistiska föreställning och kom
honom att betrakta kristendomen såsom den högsta och
oöver-träffliga uppenbarelsen. Kontinuitets- och evolutionsidén,
till-lämpad på historien, förbands i stället med
perfektibilitets-tanken: den i Kristus fullkomnade gudsuppenbarelsen skall
efter hand framträda i allt större fullkomning. Influensen
från Wegscheider, Bretschneider och de Wette gör sig här
gällande. I överensstämmelse med dessa auktorer anser Tegnér,
att kristendomens perlektibilitet icke berör dess reala innehåll
utan dess formala utgestaltning: det tillfälliga, lokala och
temporella kan och skall skalas bort. Genom denna
perfek-tibiliseringsprocess fortsätter uppenbarelseevolutionen sin
genetiska, organiska och språngfria fortgång.
Det kunde synas som om denna uppenbarelseevolutionism,
som markerar kontinuitetstanken i historien, konsekvent
genomförd måste eliminera varje föreställning om en
diskontinuitet — en nyskapelse, en nyinsats genom gudomligt
ingripande. Vi mötte svårigheten, när vi skärskådade Tegnérs
tankar om uppenbarelseperdurationen: å ena sidan lät han
den fortgående uppenbarelsen sammanfalla med den av Gud
stiftade kausaliteten, å andra sidan ville han gärna se den som
uttryck för Guds spontana aktivitet. När nu den universella,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
