Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - c. Tegnérs centrala försoningsmotiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
drinska världsschemat kalkerade försoningsaspekt med dess
immanenta moralism och transcendenta frihetsstämning: på
Golgata möter oss Guds kärleks offer och triumf. Det var
Gud som utgav sin enfödde Son icke blott till krubbans utan
också till korsets förnedring. Gud tänkes som
försoningsgärningens subjekt: offret är Guds offer, korset är Guds kors.
Detta går stick i stäv mot ortodoxiens satisfaktionslära: där
tänkes Gud som subjektet i försoningsgärningen endast så
till vida, att han tager initiativet, men förvandlas sedan till
objekt för försoningsgärningen, därigenom att offret blir icke
som hos Tegnér ett offer av Gud utan i stället ett offer åt
honom, vilket Kristus qua homo frambär å mänsklighetens
vägnar och i dess ställe. Man kan säga, att Guds kärlek för
Tegnér genom offret framstår såsom kvalificerad,
uppenbarande sin egenart: kärlekens djup är försoningens djup.
Vad vi här betecknat som hjärtpunkten i Tegnérs
försoningstänkande, sådant det avskuggar sig i Nattvardsbarnen,
är i själva verket hans centrala försoningsmotiv. Som ett stilla
förspel till detta centralmotiv i Nattvardsbarnen ha vi förut
karakteriserat hans ord om försoningen i pingst- och
inträdespredikan i Stävie och Lackalänga 1813. Vi hörde ett besläktat
ackord anslås i en predikan från något av åren 1814—1816.
Motivet har på ett markant sätt frigjorts i Nattvardsbarnen och
i julpredikan om försoningen 1820. Men därmed är icke dess
historia all. Man har velat göra gällande, att 1820 är ett gränsår
i Tegnérs försoningstänkande och innebär övergången till en
reviderad uppfattning.5 Hypotesen har varit plausibel, så länge
man icke penetrerat hela det föreliggande materialet och så
länge man förbisett centralmotivet i Nattvardsbarnens
försoningsförkunnelse. Sedan vi nu kommit detta på spåren och
sett den gyllene linjen i Tegnérs försoningstänkande, kunna vi
6 Nilsson, Tre fornnordiska gestalter, s. 250, Greta Hedin,
Dateringsproblem i Tegnérs diktning, Samlaren 1930, s. 3, Werin, Esaias Tegnér,
s. 424.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
