Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - c. Tegnérs centrala försoningsmotiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
konstatera, att hans försoningsuppfattning väsentligen
fördjupats men ingalunda förändrats 1820. Ty granskar man det
homiletiska materialet från tiden efter detta årtal, visar det sig,
att centralmotivet i Tegnérs försoningsdogmatik i
fortsättningen är oförändrat.
Ett utomordentligt exempel därpå stammar från
biskopsutnämningens år 1824 och Tegnérs inspirerade tal i Tolgs
kyrka, då han installerade Heurlin: »Ett behov att återvända
till ett bättre tillstånd och blidka en förolämpad Gud, en längtan
till försoning går genom hela världshistorien; men först genom
Jesu Kristi ankomst i världen är en dylik längtan
tillfredsställd, den rätta försoningens hemlighet vorden uppenbar.
Prisom därför Gud som var i Kristus och försonade världen
med sig själv, prisom honom som gav sig själv till ett offer
för den syndiga, till en upprättelse för den fallna
mänskligheten, prisom honom som uttalat den eviga kärlekens stora
hemlighet, som givit en betydelse och ett mål åt hjärtats
trängtan, som givit ett öga åt tron och ett ankare åt hoppet. När du
därför . . . förkunnar hans försoningslära, då förkunnar du
tillika det som ensamt ger hugsvalelse i livet och tröst i döden,
det som ensamt ger oss hopp att en gång återvinna vår
himmelska arvedel, det som ensamt bibehåller de elända vid den
rätt som var dem ämnad. Predika därför läran om den
korsfäste, om det gudomliga offret för världens synder, om den
store fridstiftaren mellan himmel och jord, predika försoningens
lära till bättring, till tro, till salighet; ty försoning är
kristendomens märg och kärna, hon är på en gång det högsta för
förnuftet och det tröstefullaste för hjärtat, hon är den
borttappade, den igenfunna nyckeln till himmelrikets portar.»6
I de aktstycken, som varit föremål för analys och som
utgöra hela det befintliga material, som kan läggas till grund
för undersökningen, strålar korset mot bakgrunden av en anad
satisfactio vicaria. Må vara, svarar man, men Tegnér har ju
6 IV: 141 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
