Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - a. Analys och konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
principiella syn på satisfaktionsidén i följande fyra punkter:
1. Han vill ingalunda betrakta försoningsläran i likhet med
exempelvis rationalisterna som en betydelselös eller rent av
skadlig rest av judaism i kristendomen. 2. Offertanken
emanerar visserligen från judendomen men kan fattas symboliskt
och visar sig då innehålla något viktigt. 3. Totalt förkastlig
är däremot den på offermotivet uppbyggda skolastiska
satis-faktionsteorin, som på ett grovt förståndsmässigt sätt lägger
det högsta sedliga förhållandet in under ett juridiskt tänkt
vedergällningsschema. 4. Uppfatta vi emellertid satisfaktionen
på ett så svävande och förandligat sätt som Paulus, vilken
knyter nästan allt vad vi ha Jesus att tacka för till hans död,
så erhålla vi en skön estetiskt-religiös symbol, som utövar de
allra bästa verkningar på det fromma sinnet.
Därefter tillämpar de Wette sitt symbolistiska
transponeringsförfarande och för över försoningsläran från det
intellek-tualistiska till det ideal-estetiska planet genom att lösa upp
den i dess element för att så komma åt dess religiösa kärna.
Hur han nyttjar sin transponeringsmetod framgår klart av
följande trenne uttalanden: 1. Kristus befriar oss genom sin
död från våra synders straff och försonar Guds vrede. När vi
avkläda denna dogm den juridiskt fattade satisfaktionsläran
och tolka den ideal-estetiskt, så kan den religiösa innebörden
uttryckas sålunda: Kristus återger det genom sin syndaskuld
ångestfyllda sinnet den inre friden, så att det förtröstansfullt
kan höja sig till Gud, den helige domaren. 2. När vi fatta
skuldmedvetandet estetiskt, så betyder det intet annat än den
religiösa känslan av resignation, genom vilken vi böja oss
inför Gud och återfå sinnets frid. Vi kunna nämligen icke
höja oss till tanken på den helige, allsmäktige Guden utan att
känna oss stärkta och tröstade. 3. Ur motsatsen mellan vår
syndighet och Guds helighet uppstår av sig självt i det sunda,
levande och fromma sinnet den blott i känslan uppfattade
förmedling, som det kristna lärobegreppet kallar försoning eller
syndaförlåtelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
