Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - b. Förstärkt de Wette-influens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
tolerasse dicuntur, cuius locutionis sensum ita constituimus:
prophetas, doctrinam suam constanti animo ad internecionem
usque profitendo, populi saluti consuluisse. Quam ob rem nihil
aliucl dicere voluit Iesus, nisi mortem suam saluti fore generi
humano, ea quidem ratione, ut doctrina sua, per mortem
con-firmata homines a peccatorum miseria liberaret,»9 Detta av
oss kursiverade uttalande i de Wettes framställning är ju
innehållsligt kongruent med Tegnérs framställning av sin syn på
Jesu korsdöd i brevet till Almquist såväl som med hans
sammanfattning av socinianernas särmening i försoningsfrågan.
Nu är det emellertid ännu en intressant omständighet att
lägga märke till. 1 en not till det citerade uttalandet tillägger
de Wette: »In hac vocabuli XuTpov explicatione methaphorica
cum Socino facere haud veremur, quem Grotius . . . frustra in
hac re refutare conatus est.» Han förklarar alltså, att han i
sin metaforiska tolkning av ordet Xuxpov icke drager sig för
att hålla med Socinus, som Grotius i detta stycke förgäves sökt
vederlägga.
Denna not ger nyckeln till att förstå sammanhanget. Tegnér
har läst de Wettes skrift och tagit starkt intryck av den.
Särskilt har han fäst sig vid uttalandet om Kristi döds historiska
och konfirmativa betydelse och därmed funnit en värdefull och
acceptabel synpunkt, som blir ett ferment i hans
försoningsåskådning. Han har också uppmärksammat de Wettes not och
därigenom kommit att speciellt stanna inför socinianernas lära.
När han sedan sysselsatte sig med utarbetandet av sin
symbolik, fann han sig föranlåten att formulera och accentuera
deras särmening såsom kongruent med de Wettes och hans
egen. Eftersom symboliken utarbetades 1832 eller 1833, har
han läst de Wettes bok dessförinnan men sannolikt omedelbart
förut. I varje fall har han icke läst den före tredje böndagen
1829. Ty då skulle han icke funnit sig föranlåten att skriva
om sista delen av sin predikan. Den nya predikodelen, som
9 De Wette, De morte Iesu Christi expiatoria, s. 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
