Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - b. Förstärkt de Wette-influens - c. Strukturanalys av Tegnérs korsteologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
motiverats av den aktualisering av försoningstanken, vilken
han har de Wettes bok att tacka för, torde alltså lämpligen
kunna dateras till något av de första åren på trettiotalet, üen
stammar sannolikt från 1833.
c. Strukturanalys av Tegnérs korsteologi.
Innan vi äro färdiga med försoningsproblemet hos Tegnér,
måste vi verkställa en strukturanalys av hans korsteologi,
sådan den dokumenterar sig omkring 1833 i det omtalade men
ännu icke meddelade aktstycke, som fick ersätta det anförda
partiet i hans predikan på 3:dje böndagen 1829. Det var ju vid
denna tidpunkt som ban efter saklig omprövning var färdig
med reflexionsståndpunkten i teologien och såg sig om efter
en nyorientering bortom den gamla stridsfronten, där
rationalism och supranaturalism fäktade med varandra och den
rationella supranaturalismen sökte mäkla fred. Det var ju vid denna
tidpunkt han samlade tillhopa sina intryck av de Wettes
teologi, deklarerade sina förbindelser till honom och uttryckligen
förklarade, att han bildade övergången till något nytt.
Att boken De morte Iesu Christi expiatoria spelat en
betydande roll, när det gällde den nya aktualiseringen av den
gamla de Wette-influensen, ger vår undersökning vid handen.
Det uttalande i försoningsfrågan, som vi nu till sist skola
behandla, är av så mycket större intresse, sedan vi kunnat
fixera dess ungefärliga tillkomsttid och ha rätt att betrakta
det som huvudkällan för kännedomen om växjöbiskopens
försoningsteologi. Tegnér uttalar sig sålunda:
»Men slutligen, m. åh., och väsentligen hjälper Herren till
rättfärdighet genom en särskild anstalt vidtagen till
människosläktets förbättring, genom försoning. Det är en föreställning,
som mer eller mindre dunkelt, under mer eller mindre
lämpliga bilder går igenom alla tiders hävder, att människan en
gång varit annorlunda, varit renare och bättre än nu. Det
gives intet folkslag, som ej trott på en gyllene ålder vilken låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
